Gör om, gör rätt

Tur att det finns såna där små fina stunder på dagarna. Typ som att sitta barnvakt, himla mysigt!

Att bilen startar stots kyla och värsta snöstormen. Att komma in efter att varit ute och skottat och sedan komma in och ta en varm dusch tills fötterna brinner. Att tända ljus och bara sitta hemma och mysa. Träffa vänner, familj och släkt. Ja men allt sånt där smått och gott, det behövs ju! 

Jag ska nämligen ge mig på att klaga lite igen, börjar bli rätt bra på det känns det som.

Men jag bara blev så depp helt plötsligt när jag kom att tänka på jobb, hälsa, framtid och typ.... vad jag ska äta för mat. Nej men.. jag har ju redan fått klart för mig att jag inte klarade av att jobba på max, blev bara föööör mycket för min.. vad ska man säga ? Känslighet? Att klara av att inte ta åt sig av alla människor som man möter, känslomässigt och enerimässigt... 

På topp utav det med min mage och min stressnivå och ja jag vet inte allt... så var det ju nästan så att det stod skrivet i sten att det inte skulle hålla speciellt länge. Haha känns som jag skriver om ett förhållande.

Men thats it!

Jag behöver i alla fall ett annat jobb! Och jag förstår inte hur i hela världen den ska gå till. Det känns bara så fuktansvärt.. långt borta. Hopplöst.

Jobbade igår på sjökrogen, kan vara det roligaste som hänt på länge, haha. Nej men det var en himla bra dag, dels för att det var ett utav de bästa sällskapen man kan ha under en dag och det är ganska rogivande att stå och rulla skinka, kalkon, lax, salami och dela ägg. Haha gör lätt om det nästa år iaf!

 

Men sen det här med mitt bajsiga immunförsvar. Blir så LESS! I don´t get it...

Visst min mage är sämst, det vet jag ju. Men det här med att gå runt och vara yr i huvudet och känna sig svimfärdig ibland? Att var och varannan vecka ligga hemma med halsont och feber. Att vara illamående någon gång varje månad och som om det inte räckte sitta med nackspärr nu också.

Jag hatar det! Att helt plötsligt känna när man kör bil att shit nu måste jag stanna för annars svimmar jag och kör av vägen.

Är ju inget stort fan av vårdcentralen heller, men det är väl bara att försöka få dom att typ.... göra en HEL undersökning av hela mig. Jag vet inte, dom kanske kan skära bort något eller så...

 

Jaja himla drama queen man kan vara. Gnällspik.... what ever... men det är sant, och det SUGER.

Men säger som bene, jag ska vara glad att jag inte bor i en kartong i en tunnel..... under en bro... som inte finns... som det snöar in i...

 

NU ska jag i alla fall ta en kopp te och njuta till att veta att jag varit barnvakt till världens sötaste unge och för att... jaa för att jag har världens bästa familj, släkt och vänner!!! Och Benjamin, SÅKLART! hihi ♥